Kapitel 10: Låt oss äta en kyrklig måltid tillsammans

Lucas ryckte till och släppte plötsligt Amelia under Olivers genomträngande blick.

Hans tunna läppar pressades ihop kort, "Farbror, jag..."

Oliver grep tag i Amelias handled, redo att leda henne nerför berget, när Amelia tvekade, "Vänta, jag vill fortfarande be för min mormor."

Olivers ögon mörknade...