Kapitel 38: Djärvheten att lura mig

Olivers ansikte var en ogenomtränglig mask, en fasad som Amelia kände alltför väl. Det var lugnet före stormen, en fridfull yta som dolde ett kokande inferno av ilska.

"Vad pratar du om? Varför skulle du säga att jag försöker hålla dig tillbaka?"

Amelia var fortfarande i förnekelse, hennes oskyldi...