Kapitel 39: Om jag inte blir trött

Amelias vägran var lika tydlig som dagen, den sortens vägran som gränsade till oartighet att pressa vidare.

Situationen nådde återigen ett dödläge, med Amelia denna gång ovillig att tala.

Oliver skrattade argt; han var mållös och kunde inte svara.

De bara stirrade på varandra, atmosfären blev plö...