KAP 104

Jag joggar fram till surfskjulet och hämtar andan, tvingar fram ett vänligt leende när jag närmar mig expediten.

Han tittar upp från sin mobil, förmodligen i sena tonåren eller tidiga tjugoårsåldern, hans solblekta mörka hår är en rufsig röra runt axlarna, och kanterna på intrikata tribal-tatuering...

Logga in och fortsätt läsa