Kapitel 227

Jag tvekar inte. Så fort hjälmen är av och jag ser Peters ansikte – levande, verkligt och stående precis framför mig – kastar jag armarna om honom.

Han stelnar till av chock för en sekund, släpper sedan ut en andedräkt och kramar mig tillbaka lika hårt.

"Herregud," viskar jag. "Peter."

"Jag skull...

Logga in och fortsätt läsa