Kapitel 243

Korridoren som leder till cellerna surrar med det låga, tryckande elektriska bruset som verkar genomsyra varje hall i denna anläggning. Allt luktar sterilt metall och återcirkulerad luft—för rent, för tyst.

Jag kastar sidoblickar mot Wake, som är synligt spänd, käken hårt spänd, varje rörelse fylld ...

Logga in och fortsätt läsa