Kapitel 244

Den natten drömmer jag om åska.

Men det är inte åska.

Det är ljudet av något äldre, djupare—något enormt och uråldrigt som rör sig i havets mörkaste djup.

Drömmen börjar med stillhet. Jag flyter, ensam, i havet. Vattnet runt mig är för lugnt, onaturligt stilla, och ytan ovanför glänser med en oljig,...

Logga in och fortsätt läsa