Kapitel 277

Rädslan slår till innan jag ens öppnar ögonen.

Det är inte efterdyningarna av en mardröm—ingen vånda, inget flämtande, ingen kallsvett. Bara en klump av obehag som sitter fast i bröstet som en sten. Jag ligger stilla och stirrar på taket, och jag vet att något är fel.

Sedan känner jag det—det tomma ...

Logga in och fortsätt läsa