119

Senare på eftermiddagen hade villan blivit tyst igen. En mjuk bris svepte in från kullarna, fladdrade i de tunna gardinerna och förde med sig doften av lavendel och något varmare, jord, sten och sol.

Yalda satt i en av de mysiga fåtöljerna vid det höga vardagsrumsfönstret, benen uppdragna under sig...