121

Yalda hade börjat komma in i en rytm.

Villan, som en gång var stor och skrämmande i sin tystnad, hade sakta börjat kännas som hemma. Inte bara en plats för återhämtning, utan något mjukare, stadigare. Bekant.

Morgnarna satte tonen; tysta, varma, fyllda med den sömniga dämpningen av gryningsljus so...