128

Hissdörrarna gled upp med ett tyst pling, och Alexander klev ut, nypt i näsroten, hans fingrar redan färgade med den omisskännliga smutsen av blod.

Det hände ibland, när trycket byggdes upp för mycket, när stressen slingrade sig runt hans kropp som ett skruvstäd, när tankarna vägrade att stilla sig...

Logga in och fortsätt läsa