165

Himlen bar sorg väl.

Mjuka grå moln drev lågt, tunga med osläppt regn, och en tystnad låg över kyrkogården som en slöja. Vinden rörde sig precis tillräckligt för att prassla i träden, och förde med sig en svag doft av liljor, jord, och något bittersött, något som luktade som slut.

Yalda satt på fr...