Kapitel 53

Sängen var tom.

Alexandria visste det redan innan hon öppnade ögonen. Lakanet bredvid henne var svalt, och rummet var tyst på ett sätt som kändes ihåligt. Hon låg stilla en stund medan natten kom tillbaka på en gång: badrumsgolvet, tårarna, hennes gråtiga bekännelse.

Hon hade sagt allt högt till h...

Logga in och fortsätt läsa