Kapitel 222

Violet

Vi hade gått uppför samma utmattande stig i vad som kändes som en evighet. Vid något tillfälle försvann palatset bakom oss. Nu fanns det ingenting… bara grönt, oändligt grönt i alla riktningar.

Det var iskallt, luften hade blivit kallare, men jag hade inte tid att bry mig. Jag var för fo...

Logga in och fortsätt läsa