Kapitel 2

Uber-bilen stannar vid universitetet och med mina två resväskor kliver jag ur fordonet. Det ösregnar ute och nu önskar jag att jag hade ett paraply. Jag släpar mig över till huvudbyggnaden för att komma i ordning och få all information jag behöver.

När jag kommer upp till rummet är min rumskompis redan där. Hon är lång, vacker och blond. "Hej, jag heter Ember," säger jag med ett leende. "Hej, jag är Melanie. De flesta kallar mig Mel. Jag kan se att du inte är härifrån, så var kommer du ifrån?"

Jag kan direkt se att hon är en social fjäril. Vilket är okej, jag har aldrig varit den som är överdrivet social. Det är inte för att jag är en konstig ensamvarg eller något. Jag har bara behövt hjälpa till att ta hand om min pappa sedan min mamma gick bort, och innan dess var hon sjuk länge, vilket inte lämnar mycket tid att skaffa eller behålla vänner.

Men det här är en ny plats, och min enda skyldighet är mot mig själv. Jag ska pusha mig själv att skapa vänskaper och njuta av min ungdom, som många säger. Jag kommer inte att njuta för mycket, studier är viktiga, men det är också viktigt att ha ett slags liv. "Jag kommer från Carolina," svarar jag Melanie medan jag lägger ner mina väskor på vad som verkar vara min sida av rummet.

"Åh, så du är från östkusten, inte konstigt att du är genomblöt, du har ingen aning om vad vädret har i beredskap för dig här ute. Nåväl, det är mest kallt, vått och regnigt. Men det är okej, känn dig fri att låna så många av mina regnjackor och gummistövlar som du vill. Vänta, vilken skostorlek har du?"

Jag måste erkänna att jag inte förväntade mig att ha en så vänlig och sprudlande rumskompis, men jag är glad att jag har det. Jag svarar, "storlek 37." Hennes ansikte bryter ut i ett enormt leende. Och med ett tjut säger hon, "Det är min storlek, jag visste att det skulle bli en bra dag, mitt horoskop sa det. Här, ta dessa, min pappa köpte dem till mig, men jag har redan ett par."

Jag tittar ner och ser röda gummistövlar i min storlek. Jag ler, tackar henne och börjar packa upp. När jag är klar tittar jag över och ser Mel läsa senaste numret av Cosmopolitan. "Hej, Ember, vill du följa med mig på en fest? Jag vet att du inte känner någon eftersom du precis flyttat över landet, men jag är härifrån och känner massor av folk, det blir kul. Söta killar, dans, DJ, alkohol... du vet, det roliga."

Jag måste erkänna att det närmaste jag någonsin kommit en fest är mitt nattjobb på den lokala baren och restaurangen. Men jag är här för att inte bara plugga utan också uppleva livet, så varför inte? "Visst, Mel. Jag följer med, men jag har en kille hemma, så inga killar för mig." Mel ler och svarar, "Yay!!! Och vad gäller din kille, vad han inte vet skadar honom inte." Hon skrattar och jag bara ler och skakar på huvudet.

Jag tar en dusch och drar på mig ett par skinny jeans och en svart V-ringad T-shirt. Jag låter mina röda lockar falla ner längs ryggen. Jag sätter på mig mina svarta Converse och tittar i spegeln. Jag ser bra ut, min rumpa har en perfekt form, mina bröst är fylliga och pigga. Min hud är felfri utan en enda fläck, med några fräknar. Mina gröna ögon är ljusa och mitt hår är glänsande och lockarna är alltid studsiga.

Det måste ha varit ungefär samtidigt som jag fick min åkomma den natten. Det förstörde mig inte bara, utan gjorde mig till den mest perfekta versionen av mig själv jag kunde vara. Inte för att jag inte var söt, men jag var ganska vanlig. Det var som om allt jag någonsin tyckt var oattraktivt försvann. Mina muskler blev perfekt tonade, mitt hår blev superglansigt, mina kindben blev mer markerade, och mina ögon blev grönare om det ens är möjligt. Mina läppar blev fylligare liksom mina bröst och rumpa.

Förutom dessa bra egenskaper som jag gillar, har jag några dåliga som jag inte kan kontrollera. Lyckligtvis händer det bara en gång i månaden och jag verkar kunna se till att ingen är i närheten när det inträffar. Jag avslutar att kolla min spegelbild och går ut ur badrummet.

"Du måste vara en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett. Jag förstår inte hur du kan se så het ut i vanliga kläder," säger Mel. Jag ler tacksamt. "Du är ganska söt själv, du vet det va?" Mel skrattar, "självklart vet jag det. Men jag kan aldrig se så enkel ut som du gör." Hon börjar spraya på sig sin kroppsspray, och jag försöker verkligen att inte göra en min.

Det luktar gott men för mig är det starkt på grund av min förstärkta luktsinne. Mel tittar på mig. "Är du redo att gå? Min vän Javier kör." Jag nickar och hon lämnar rummet. Jag följer henne till hissen och ut till bilen. Hon hoppar in i framsätet och jag sätter mig i baksätet. "Javier, det här är Ember, hon är från östkusten så jag tänkte vi skulle visa henne hur vi västkustare festar."

Han tittar bakåt och jag kan se att han är snygg. Han är solbränd, har en snaggad frisyr och jag kan se att han har fina, tonade armar. Han har några tatueringar som kanske skrämmer folk men inte mig. Inget sedan natten i skogen på min 16-årsdag skrämmer mig. Inget gör ont heller. Jag har övermänsklig styrka och varje gång jag får ett sår stänger det sig och läker nästan omedelbart. En av de många fördelarna med denna förbannelse jag har.

Vi kommer till festen, och det verkar vara i full gång trots att det är tidigt. Jag är säker på att ju längre kvällen lider, desto större kommer festen bli. Jag följer efter Mel och Javier. Mel vänder sig om, "Det här är Ashly Moscows fest. Hon är rik och gör inte mycket i form av något. Hon går inte ens på högskola. Hon gick på gymnasiet med Javier och mig. Hon har ett förtroendefond och det här är hennes inflyttningsfest."

Vi går in i en enorm herrgård. Den är vacker, jag tar in scenen. Massor av unga människor. Runt min ålder skulle jag gissa, kanske några äldre, kanske några yngre. Men sedan känner jag det. Något är fel, jag känner håren på mina armar resa sig och jag känner mig orolig. Nästan som om det finns ett hot i närheten. Jag känner hur min kropp blir varm och min hud brinner plötsligt. Jag vet vad som kommer.

"Hej Mel, jag ska gå och titta runt lite men om du inte ser mig, bara vet att jag kommer möta dig tillbaka på vårt studentrum. Jag kan alltid ta en Uber så gå och ha kul och det ska jag också." Jag säger och försöker låta självsäker. Jag ler och går iväg. Jag låter förmodligen som en tok som dyker upp på en fest bara för att överge henne. Men jag måste ut härifrån annars kommer någon att bli skadad.