Kapitel 5

"Hon förstår inte, varför bråkar du ens med henne?" Den manlige läkaren blev alltmer nervös, fast besluten att rädda Ryans liv.

Ryan kunde inte dö här, annars skulle alla hamna i stora problem.

De kunde inte operera just nu, men de kunde inte heller låta Ryan dö. Så de var tvungna att använda lugnande medel och Hjärt- och Kärl-kapslar.

"Vem kallade du just för kvacksalvare?" Aurora steg fram till Abella och utmanade henne.

"Vem annars än du?" svarade Abella tillbaka, utan att ens försöka dölja sitt förakt.

Aurora kokade av ilska.

Abella korsade armarna och sa kyligt, "I hans tillstånd är operation det enda alternativet."

"Operation? Du får det att låta så enkelt," fnös Aurora. "Den här gamle mannen har redan genomgått fem hjärtoperationer. Hans hjärta är ett vrak. Ingen läkare i landet, inte ens på Karolinska institutet, skulle våga sig på en sjätte operation på honom!"

"Släpp det, Aurora," försökte den manlige direktören lugna ner situationen, men Aurora vägrade.

"Det finns inget fall som hans i någon medicinsk litteratur, någonstans!" Auroras röst var bestämd. "Vi har konsulterat toppkirurger inom kardiologi från hela världen, och ingen har en bättre lösning!"

Abella höjde bara ett ögonbryn, "Det är för att ni alla är inkompetenta."

"Tror du att du kan göra det?" sneerde Aurora. "Varsågod och försök!"

Abella kastade en blick på den gamle mannen i sängen, med en likgiltig glimt i ögonen, och sa avslappnat, "Ni har inte råd med mig."

Aurora skrattade, "Den här gamle mannen är inte vem som helst. Pengar är inget problem. Om du kan rädda honom, glöm pengarna, jag gör vad du än säger från och med nu!"

Abella höjde ett ögonbryn, "Deal."

"Du är så full av dig själv!" Aurora tog henne inte på allvar. "Har du ens gått ut gymnasiet? Vet du ens var hjärtat sitter? En operation handlar inte bara om att vifta med en kniv. Det är inte som att skära biff på en restaurang. Jag bryr mig inte var du kommer ifrån. Be om ursäkt och lämna tyst, så låtsas jag att det här aldrig hände!"

Abella kastade en blick på sitt arbetsmärke och sa likgiltigt, "En biträdande chefskirurg inom kardiologi som inte ens kan utföra en klaffoperation, och du vill att jag ska be om ursäkt?"

"Att kalla dig kvacksalvare är bara ett snällt sätt att uttrycka det," lade Abella till.

"Kan du tro på den här tjejen?" Aurora var rasande.

En kvinnlig läkare i närheten mumlade, "Hon vet faktiskt om klaffoperationer."

Att säga en sådan professionell term från en ung tjej, kunde hon verkligen känna till medicin?

Den manlige läkaren märkte också det, tittade förvånat på Abella. Han viskade till Aurora, "Varför inte låta henne försöka? Kanske vet hon något."

"Dr. Aaron, är du seriös? Litar du på en ung tjej?" Innan Aurora hann avsluta, mumlade en annan läkare, "Om något går fel, kan vi bara skylla på henne."

"Hon är inte ens läkare här!" väste Aurora. "Vet du vem Mr. Bourbon är? Om något går fel, är vi alla ansvariga! Tror du att det hjälper att ta in en ung tjej som syndabock?"

Aurora gav Abella en föraktfull blick. "Om hon verkligen kunde sitt jobb, skulle hon vara den ansvariga läkaren här, inte vi!"

Den manliga läkaren suckade, "Men vi har inga andra alternativ just nu."

"Vad sägs om..." föreslog den kvinnliga läkaren, "att vi ringer Dr. Smith?"

Randy var känd som ett geni här, men han var också lite av en skitstövel.

"Dr. Smith är för stolt. Om det inte är hans patient, bryr han sig inte ens," sa Aurora och rullade med ögonen. Hon kände till Randys humör alltför väl; han skulle förmodligen bara köra ut dem.

"Så vad gör vi nu?" frågade den kvinnliga läkaren oroligt.

Deras röster måste ha varit högre än de trodde, för en liten folksamling hade samlats utanför avdelningen och viskade.

Zachary, som försökte förhindra att situationen blev värre, sa, "Unga dam, den här operationen är otroligt svår. Även med mina årtionden av erfarenhet är jag inte säker. Med tanke på Ryans tillstånd, förutom den bortgångne medicinska experten Mr. Wilson, kan ingen garantera ett botemedel. Det är inte så att vi inte vill göra operationen, men våra färdigheter är begränsade."

De kunde köpa sig tid med lugnande medel och Hjärtkomfort och Kärlro-kapslar tills familjen kunde skriva på samtyckesblanketterna. Alla var rädda för Mr. Bourbons makt och ville inte ta risken.

"Sa du att det skulle finnas en belöning för att göra operationen?" frågade Abella plötsligt.

Zachary blev förvånad men nickade snabbt, "Självklart."

Ryan var inte vem som helst. Om hans liv kunde räddas, var pengar inget problem.

Abella hade hjälpt familjen Wilson att tjäna mycket pengar tidigare, men med Vilmas sjukdom hade hon nästan spenderat alla sina besparingar. Att göra en liten operation för lite pengar lät inte så illa.

När Zachary såg självförtroendet i Abellas ögon kunde han inte låta bli att fråga, "Unga dam, är du verkligen läkare?"

Abella log snett, "Att hantera en skalpell är inga problem."

"Så hur tänker du rädda honom?" frågade Zachary.

"Genom att göra en klaffbyteoperation, men jag behöver Randy som min assistent," svarade Abella.

Aurora tyckte att Abella var galen. "Vem tror du att du är? Vet du vem Randy är? Jag kan ringa honom, men tror du verkligen att han skulle assistera dig? Jag tror inte det."

Hon vände sig till Zachary, "Dr. Brown, låt oss inte slösa tid. Låt oss ge lugnande medel och Hjärtkomfort och Kärlro-kapslar först!"

Hon sa till en närliggande sjuksköterska, "Gå och hämta medicinerna och informera säkerheten att det finns en galning här."

Sjuksköterskan sprang ut och råkade stöta på Randy, och förklarade snabbt situationen.

Snart ekade en bekant röst i avdelningen. "Vem letar efter mig?"

Alla tittade upp, chockade över att se Randy stå där.

Hur lyckades sjuksköterskan få hit Randy? En så viktig person, hur lyckades hon med det?