Kapitel 1 Självmord

Kennedy-familjens villa.

"Hjälp! Fröken Clara Kennedy har begått självmord!"

Ett skrik ekade genom hela villan.

Alla i vardagsrummet rusade upp till andra våningen.

Victoria Kennedy kastade en blick mot Claras rum på övervåningen och rörde sig långsamt uppför trappan.

Det var många människor i rummet, men det var tillräckligt rymligt.

Victoria såg sig omkring och noterade den lyxiga inredningen som skrek av rikedom och privilegier.

Ett uns av hån flammade upp i hennes ögon.

En arg röst skar genom kaoset, "Vad i helvete hände?"

En tjänare, knäböjande på golvet och skakande, sa, "Herr Oliver Kennedy, vi kom för att kalla på fröken Clara till middagen och fann henne liggande på golvet. Det fanns ett självmordsbrev och en flaska sömntabletter vid hennes säng."

Ett självmordsbrev? Sömntabletter?

Allas ansikten var fyllda av chock och skräck.

Victoria var förvånad. Clara var allvarlig den här gången?

En stilig man gick ner på ett knä och lyfte tyst upp Clara. Hans ansikte var allvarligt, och med en djup röst ropade han, "Få henne till sjukhuset!"

När han passerade Victoria, blängde hans kalla, djupa ögon skarpt på henne.

"Du borde be att Clara är okej!" snäste han och gick sedan ut ur rummet.

Victoria sa ingenting.

Elodie Smith, Claras mor, kvävde fram, "Victoria, varför drev du din syster till detta? Hur kan du vara så grym?"

"Om hon vill dö, vad har det med mig att göra?" svarade Victoria kallt.

"Din odåga! Hon är din syster. Hur kan du vara så kall och hjärtlös?" skällde hennes far, Simon Kennedy, argt på henne utan att bry sig om hennes känslor.

Hon verkade van vid det.

"Hur kan Kennedy-familjen ha en så otacksam person som du? Du är för grym för att vara en del av Kennedy-familjen!" förbannade Oliver och lutade sig på sin käpp.

Victoria skrattade, "Tror du att jag bryr mig om att vara en del av Kennedy-familjen? Om du har modet, kasta ut mig!"

Oliver stod inte ut med Victorias trotsiga attityd och hotade, "Du är helt orimlig! Om något händer din syster, du..."

Victoria avbröt honom, "Vad? Vill du att jag ska begravas med henne?"

Hon trodde inte att Clara bara skulle dö så där. Någon så fåfäng skulle inte ta sitt liv.

"Tror ni att hon är drottningen?

"Jag är också en dotter i Kennedy-familjen. Varför ska jag alltid ge efter för Clara?" invände Victoria.

Oliver sa argt, "Varför? Tänk på de galna sakerna du har gjort de senaste åren. Förutom att sätta dit din syster och orsaka problem, vad mer kan du göra? Vad kan du bidra med till Kennedy-familjen?"

Victorias ögon var djupa, med känslor som var svåra att läsa. Hennes mungipor kröktes något, vilket gav en kall känsla.

Ja, hur kunde hon glömma att Clara var känd som Ridgewoods pärla, en titel som gav Kennedy-familjen betydande fördelar?

Sedan sa Oliver, "Ditt förlovning med Tudor-familjen måste avbrytas! Med ditt skamfilade rykte kommer Tudor-familjen inte att tillåta dig att gifta dig in i deras familj!"

Victoria sa trotsigt, "Vad om jag inte går med på det?"

Olivers käpp slog hårt i golvet, och rynkorna i hans ansikte stramades åt. "Det är inte upp till dig!"

Han ledde sedan en grupp människor till sjukhuset.

Victoria såg deras avlägsnande ryggar, hennes hjärta ovanligt lugnt. Hon hade genomgått sådana scener otaliga gånger.

I Kennedy-familjens ögon var Clara familjens pärla, medan Victoria var den mest oälskade.

Kennedy-familjen var lurad av Claras dåliga skådespeleri eftersom de var dumma och bara brydde sig om sina intressen.

Men Victoria kunde inte förstå hur en man så smart som Lucas Tudor också kunde bli lurad av henne.

Hon kunde verkligen inte förstå hur han hade blivit arvinge till Tudor-familjen!