Kapitel 1

Natten föll, och Regal Citys gator såg nästan drömlika ut under neonlysena. David Jones och hans bror Michael Jones promenerade genom det livliga distriktet, sida vid sida.

Båda killarna hade en viss charm, men de var olika på sina egna sätt. Michael, den äldre, var otroligt snygg med sina smala, fängslande ögon som kunde fånga vem som helst som vågade titta.

David, däremot, hade en annan utstrålning. Han stod lång, hans kropp var full av muskler, och hans ögon utstrålade dominans. Det fanns en svag kunglig aura omkring honom.

"David, vad tycker du om den där saken?" frågade Michael, med en lätt rynka i pannan.

David tänkte en sekund, men innan han kunde svara hörde de hastiga fotsteg från hörnet, och luften blev spänd.

Michaels magkänsla sa att något var fel.

"David, vi måste gå!" Han grep tag i David plötsligt, redo att springa nerför en annan gata.

Men ödet hade andra planer. Ett skott bröt natten, och en kula susade mot David som en blixt. Michael rörde sig snabbt, kastade sig över David, och kulan träffade hans bröst.

"Michael!" skrek David, hans ögon vidöppna av chock.

Blodet strömmade ut, och Michaels skjorta blev genomblöt. Han kämpade för att lyfta sin hand, grep Davids, hans röst svag men bestämd, "David, lyssna... gör något för mig..."

"Prata inte, Michael! Jag ringer en ambulans! Du kommer att klara dig!" Davids röst skakade, hans hjärta brast.

"Det är för sent..." Michaels röst bleknade, hans ögon visade en antydan till ånger. Han talade så mjukt att David var tvungen att luta sig in för att höra honom.

Vad? Michael verkligen...

David var förlorad.

"David, jag ber dig." Michaels hand blev slapp, hans ögon förlorade sitt ljus.

"Michael! Jag lovar att jag ska gå tillbaka och skilja mig från henne! Lämna mig inte!" ropade David, fylld av förtvivlan och ilska.

Just då tjöt polisens sirener i fjärran. David höll Michaels hand hårt, hans hjärta tungt av sorg.

"Sophia, fyraårstiden är över. Låt oss skiljas!" Davids röst kom bakifrån när Sophia Brown lagade biff.

Het olja skvätte på hennes kind, men hon kände ingen smärta.

"Vi har uppfyllt vårt löfte till Brown-familjen. Nu är det dags att avsluta detta." Davids röst var kall, distanserad.

Även om hon visste att denna dag skulle komma och hade förberett sig, kunde Sophia inte avgöra om hon kände sig lättad eller förkrossad.

Hon påminde sig själv om att det bara var en affärsuppgörelse, och att det var dags att avsluta det.

För fyra år sedan gick Brown-familjen i konkurs. Sophias föräldrar, James och Olivia Brown, klarade inte av pressen och tog sina egna liv, och lämnade Sophia att städa upp röran.

Sophias och Davids farfäder var krigskamrater. Sophias farfar, William Brown, hade räddat Davids farfar, Robert Jones, på slagfältet, och Robert hade alltid varit tacksam.

På sin dödsbädd var William mest orolig för sitt barnbarn Sophia, så han anförtrodde henne till Robert.

Och det var så detta äktenskapskontrakt kom till.

Men Sophia föll för David. Sedan dess hade hon tonat ner sin skärpa och spelat rollen som en 'hustru' plikttroget. Hon trodde att hon med tiden skulle vinna hans hjärta.

Men i slutändan fick hon bara en skilsmässa!

"Jag ger dig fyra hundra miljoner dollar plus en lyxig lägenhet i Amber District som kompensation. Detta är skilsmässoavtalet. Om du är okej med det, skriv bara på."