Rita linjen

Tristans perspektiv

Jag satt i väntrummet, den kalla plaststolen under mig erbjöd ingen tröst. Mina händer var hårt knutna, mina knogar vita, medan jag stirrade tomt framför mig, förlorad i tankar. David hade fått se Elona först. Jag förstod, han var trots allt hennes far. Men en del av mig läng...