Nåd

Tristans perspektiv

Jag lämnade VFS med ilska fortfarande sjudande under huden, spänningen i käken var som ett stålgrepp. Delances likgiltighet klängde sig fast vid mig som en stank jag inte kunde tvätta bort. Hennes självgodhet... hennes apati, och sättet hon avfärdade Elonas lidande som om det...

Logga in och fortsätt läsa