Öva

Tristans perspektiv

Mahognydörrarna knarrade tungt bakom mig när jag steg in i den stora auditoriet. Luften var tjock av förväntan och den svaga doften av polerat trä och gammal sammet. Strålkastarna var dämpade och kastade ett svagt, bärnstensfärgat sken över scenen där orkestern redan samlades...

Logga in och fortsätt läsa