Kapitel 110

ISABELLA

Jag hade aldrig trott att Levi skulle vara den som stöttade mig. Att vi skulle nå en punkt där han var den som lugnade mig i en kris. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag ens skulle se honom igen, än mindre stå så nära honom—nära nog att känna hans tysta stabilitet, som ett ankare...

Logga in och fortsätt läsa