Kapitel 112

ISABELLA

Levi körde oss hem i tystnad, en sorts tystnad som inte var tom utan tät, som en tjock dimma som pressade mot fönstren och svepte sig kring varje ord som förblev osagt. Det var inte obekvämt direkt, men tungt, fyllt med vikten av allt som inte blev sagt. Till och med Caroline, som vanligtvi...

Logga in och fortsätt läsa