Kapitel 131

LEVI

Hennes kropp var eld i mina händer—inte metaforiskt, inte poetiskt, utan verkligt. Feberhet, rå och pulserande som solens yta. I samma ögonblick som jag rörde vid henne, var det som att trycka handflatan mot något för varmt att hålla i—men ändå hålla kvar, för smärtan var värd ägandet. Henn...

Logga in och fortsätt läsa