KAPITEL 66

POV NOAH

Jag körde i tystnad.

Men den här gången var det inte den där tunga tystnaden från tidigare.

Den var behaglig.

Lugn.

Fylld av något jag fortfarande inte riktigt visste vad jag skulle kalla.

Min hand vilade över hennes, där den låg på mittkonsolen. Då och då snuddade mina fingrar ...

Logga in och fortsätt läsa