KAPITEL 146

SKYLAR'S SYNVINKEL

Inledningen gick smidigt. För smidigt. Harry och jag rörde oss genom lastkajen med väl inövade rörelser, våra rörelser synkroniserade efter månader av arbete tillsammans i liv-eller-död situationer. Men anläggningen kändes fel - för tyst, för tom, som en scen som väntar på skådesp...

Logga in och fortsätt läsa