Kapitel 3

Cedrics ögon blixtrade.

Deras äktenskap var ett affärsupplägg. Genom åren hade deras sammanflätade intressen vuxit som de trassliga rötterna på ett enormt träd och bundit dem oskiljaktigt till varandra.

Oavsett vad som hände var Katniss och han vinstpartners, alltid enade utåt. Hennes plötsliga bud på resortprojektet var i praktiken en krigsförklaring som skickade en tydlig signal till omvärlden.

Han kände Katniss kapacitet. Om hon verkligen ville ha det här projektet...

Katniss tog emot Cedrics samtal efter att mötet var slut.

Klädd i en prydlig, professionell outfit stod hon framför de väldiga fönstren från golv till tak med utsikt över de myllrande gatorna där nere, rösten lugn och kontrollerad. ”Vad gäller det?”

”Om du ville ha resortprojektet kunde du bara ha sagt det till mig. Det här var helt onödigt. Jag har redan tystat ner de medier som var sugna på att göra en grej av det.”

Cedric kastade en blick på handlingarna hans assistent just hade levererat medan han gav luft åt sitt missnöje.

I morse hade Katniss bara konkurrerat om projektet, men vid lunch hade hon höjt sitt bud.

Hon gjorde klart att hon tänkte vinna affären.

”Jag låter dig hållas den här gången, men jag vill inte se en repris.”

När Katniss hörde Cedrics irriterade ton kunde hon nästan se hans rynkade panna framför sig.

För Cedric var hon bara ett lydigt, användbart verktyg. Nu när ”programmet” hade börjat krångla var han som den som styrde naturligtvis inte nöjd.

Hon sa kyligt: ”Klockan är redan lunch. Tidsfristen jag gav dig i går har gått ut.”

Efter en kort paus lade hon till: ”Du missade din chans att avsluta det här snyggt. Från och med nu ansöker jag inte bara om skilsmässa – jag tar hälften av allt du äger.”

Cedrics blick hårdnade. ”Har du skaffat dig en ny karl vid sidan av?”

Trots allt hade deras treåriga äktenskap varit harmoniskt fram tills nu. Varför skulle Katniss plötsligt vända sig mot honom?

”Glöm inte att familjen Astor bara kom på fötter igen tack vare mig. Jag drog upp dem ur botten, och jag kan lika gärna trycka ner dem i mörkret igen,” påminde han henne.

”Det där var för tre år sedan. Om du tvunget ska driva det här, så har jag inget emot att slåss med dig ända in i kaklet. Vi kommer båda att bli sargade. Vill du leka, så leker jag.”

Med de orden lade Katniss på.

När hon såg tillbaka på deras äktenskap nu, bortom den kärleksfulla fasad de höll uppe offentligt, återstod bara oändliga skandaler att städa upp efter och kalla, beräknande affärsintressen.

I tre år hade hon inte slappat en sekund, tagit sig fram i branschen på egna meriter.

Om Cedric verkligen ville dra det till sin spets kunde hon bita tillbaka lika hårt.

I andra änden stirrade Cedric på den svartnade skärmen, ansiktsuttrycket blev allt dystrare.

Det var första gången Katniss någonsin hade lagt på i örat på honom, och med en så otålig ton.

Han ryckte frustrerat i slipsen.

Han kunde helt enkelt inte förstå vad som hade farit i henne.

Katniss sköt den lilla störningen ur tankarna, men hennes assistent, Flora Foster, kom snabbt med ännu mer oönskade nyheter.

”Fröken Astor, det finns inte en enda jurist som vågar ta ditt skilsmässoärende.”

Katniss hand, som höll i kaffekoppen, stelnade mitt i luften. ”Säg åt dem att höja erbjudandet.”

Flora svarade tveksamt: ”Vi har redan erbjudit fem gånger marknadspriset, men ändå tar ingen det. Om vi är riktigt desperata kan vi försöka med jurister i andra städer och se om någon är villig.”

Katniss ställde ner koppen, tog ett djupt andetag och skakade långsamt på huvudet. ”Låt bli. Om Cedric ger ordern vågar ingen röra den.”

För ett ögonblick kände hon sig fullständigt patetisk i det här äktenskapet.

Hon hade inte ens rätt att skilja sig.

”Så vad ska vi…?” sonderade Flora försiktigt.

”Du kan gå nu. Stör mig inte om det inte är viktigt,” sa Katniss med en rynka mellan ögonbrynen.

”Självklart.”

När Flora hade gått lutade Katniss sig mot skrivbordet och masserade tinningarna.

Cedrics farfar, Cody York, satte släktlinjen över allt annat. Som laglig hustru skulle Cedric inte släppa henne, om så bara för företagets aktiers skull.

Men hon ville inte längre vara en bricka i någon annans spel.

Och en skilsmässoadvokat…

Hon hade faktiskt en person i åtanke.

En äldre student från hennes universitetstid, som en gång hade uppvaktat henne.

Katniss suckade tyst och begravde sig i arbetet för att bedöva tankarna.

Snart var det dags att lämna kontoret.

Precis när hon klev ut från företagets byggnad fick hon syn på en långsträckt Lincoln som väntade vid entrén.

Cedric satt i baksätet.

Katniss hade först tänkt ignorera honom, som hon gjort tidigare på morgonen, men Cedric förekom henne. ”Sätt dig. Farfar vill ha hem oss på middag.”

Hennes steg tvärstannade.

Cedric var inte enda barnet i familjen; hans kusiner var lika hungriga på företaget.

Deras harmoniska äktenskap hade gett Cedric stort plus hos Cody. Om hon nu dessutom födde ett barn skulle de säkra den där tioprocentiga andelen och befästa hans totala kontroll inom familjen York.

Efter en kort tvekan öppnade Katniss bildörren.

”Hur länge ska vi hålla på med den här charaden?” frågade hon och tryckte ner irritationen. ”Jag kan fortsätta låtsas vara din kärleksfulla fru även efter att skilsmässan går igenom.”

Cedrics kalla blick gled över henne. ”Och barnet då?”

”Det blir inte av.”

Hon var inte galen. Om hon ville skiljas, varför skulle hon då föda hans barn?

Med ett barn som band dem samman skulle hon och Cedric aldrig bli fria från varandra.

”Jag kan gå längre än så. Låt någon av dina kvinnor bli gravid, så tar jag barnet som mitt.”

Så länge hon kunde skilja sig kunde hon stå ut med vad som helst.

Cedric stirrade på Katniss med ett sammansatt uttryck, som om han försökte läsa hennes tankar. ”Katniss, det finns en gräns för hur långt du kan driva det här utbrottet. Det är inte första gången något sånt här händer. Varför gör du en så stor grej av det just nu?”

Han hade låtit folk gräva i Katniss senaste förehavanden, men han hade aldrig väntat sig att hon hade varit på hotellet den dagen han skickade Lillian dit. Men vad spelade det för roll?

Katniss hade ofta hjälpt honom att hantera sådant förut.

Borde hon inte vara van vid det vid det här laget? Varför stod hon plötsligt på sig om skilsmässa?

”Jag har haft stort tålamod med dig. Pressa mig inte längre.”

Katniss kände plötsligt en överväldigande hjälplöshet.

Hon hade bråkat och kämpat förut, men varje gång hade han viftat bort henne.

”Du kommer aldrig ihåg något jag säger. Vilken kvinna skulle stå ut med att hennes man ständigt drar på sig skandaler utanför äktenskapet?”

Orden fick en glimt av förvåning att fladdra till i Cedrics ögon, följt av en vass, hånfull ton.

”Menar du att du faktiskt har blivit kär i mig? Katniss, har du spelat så länge att du har börjat tro på din egen roll?”