Auktionen

Ivery Clarks POV

Auktioner ...?

Dagen jag hade fruktat var här.

"A..auktion, vad är auktionen till för?" frågade jag honom och förberedde mig på det värsta.

"Auktioner där de säljer skönheter som du, Ivery. De tjejer som blir över hamnar på någon slumpmässig bordell. Du ska se dig som lyckligt lottad." Han log, och jag fick gåshud över hela kroppen. Jag ville verkligen slå skiten ur honom.

"Du är oskuld, eller hur?" Jag såg på honom med uppspärrade ögon och försökte komma längre bort.

"Men vi måste ändå göra vår plikt. Kom." Han drog mig i armbågen som om jag vore en trasdocka.

"Vart tar du mig?"

"Undersökning. En läkare ska undersöka dig." sa mannen medan han släpade mig med sig. Pulsen bankade så hårt att det kändes i hela huden.

"V..vad för undersökning?"

"Det får du veta ..." Mannen knuffade in mig i ett rum, och blicken föll på läkaren i vit rock. Han såg mycket äldre ut än de andra.

Läkaren såg på mig utan minsta känsla medan han rättade till glasögonen.

"Doktor Williams ... här är den första." Mannen knuffade mig framåt och visade mig mot stolen.

Den här läkaren är också en av dem, eller hur ...

"Låt mig göra det här tydligt, lilla vän. Svara klart på mina frågor om du vill få det överstökat."

"Få vad överstökat?"

"Jag har fått i uppdrag att kontrollera din sexuella hälsa innan du går upp på auktionen."

Vad i helvete!?

"Menar du allvar?"

"Ja. Svara nu på min fråga. Är du oskuld?"

Jag bet ihop och såg trotsigt på honom. Jag tänkte inte säga något. Vem tror han att han är?

"Lyssna, lilla vän. Ju mer du svarar på mina frågor, desto mindre ingripande behöver jag vara. Jag antar att du inte vill bli utsatt för något du inte vill." Han höll upp två fingrar. Nej, det vill jag inte.

"Nej. Jag är inte oskuld ..." En tår rann nerför min kind. Fan, jag hatar det här och den förnedrande känslan som slet sönder mig inifrån.

Han kontrollerade min puls och andra saker, och jag hatade att bli rörd på det här sättet.

"Hm ... mycket bra, hon är vid god hälsa. Jag har inget mer att kontrollera. Ni kan ta henne." sa läkaren till mannen bakom mig. Sedan gick vi därifrån.

Mina ögon kändes dimmiga, som om jag hade blivit drogad med något. Men allt jag visste var att de förde mig i land.

En svart säck var dragen över mitt huvud medan de körde mig i en bil. Jag kunde inte se någonting alls, bara höra och känna.

När jag vaknade låg jag i en säng med de finaste lakan. Sedan föll min blick på en kvinna som satt i hörnet, klädd på ett glamoröst sätt.

Hon var vacker. Hon hade ett mörkt, fylligt hårsvall, perfekt sminkning och en kropp som andra kvinnor skulle ha dött för.

Men frågan var: var var jag nu?

"Jag har väntat på dig. Du har varit avsvimmad i ungefär en timme nu." Hon talade till slut.

"Vem är du? Var är jag?"

"Jag är din stylist, vännen. Och jag är här för att göra dig snygg och glamorös inför auktionen."

Jag stirrade på henne, mållös. Är hon allvarlig just nu?

"Nu sätter vi i gång med det här. Du har redan slösat bort mycket tid." sa kvinnan och reste sig.

Jag sköt dolkar mot henne med blicken. "Jag tänker inte göra någonting. Jag tar mig härifrån."

"Lyssna, lilla vän, gör inte det här svårare än det behöver vara. Vi slipper problem om du bara lyssnar på mig. Du har ett vackert, oskyldigt ansikte. Jag kan göra dig ännu vackrare med mitt smink. Med min hjälp kommer du att locka till dig en bra ägare."

"Vad? E..en bra ägare?" Jag fick en klump i halsen. Jag var fullständigt körd nu, mardrömmen var verklig. Jag skulle verkligen säljas.

"Ja, ju rikare ägaren är, desto bättre är det för dig. Du får presenter, fina dyra resor och mycket mer. Du borde använda din skönhet som ditt vapen, vännen. Jag kan redan förutse att du kommer att säljas till någon högt uppsatt maffiaboss."

Hon är psyksjuk, tänkte jag. Hon sa allt det där som om det var något en kvinna skulle önska sig. Att bli kidnappad och våldtagen otaliga gånger för vad då? Resor och presenter? Är det så här en människa ska leva?

Alla här är sjuka i huvudet.

"D..du ... hur kan du säga så, när du själv är kvinna? Känner du ingenting?"

"Även om jag känner något kan jag inte göra någonting, flicka. Precis som du är jag också slav här. Så länge jag lever och mår bra bryr jag mig inte. Dessutom är min ägare så god mot mig. Jag älskar honom verkligen, och han älskar mig också. Bara mig."

Herregud. Hon är fullständigt galen! Sättet hennes pupiller vidgades på när hon nämnde sin ägare fick mig att rygga tillbaka. Hon är definitivt inte normal. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle älska sin ägare, ingen skulle någonsin förlåta våldtäkt och slaveri.

Vad är det jag har gett mig in på? Jag är omringad av mentalt sjuka psykopater.

”Nu sätter vi i gång.” Hon slet tag i mig och tryckte ner mig på stolen.

Hon började sminka mig. Fler tjejer kom in, gråtande. De såg ut som modeller, som tagna ur en film – såna som rymmer hemifrån och försvinner. Många såg skärrade och helt slutkörda ut. De skulle alla auktioneras ut, precis som jag.

Jag såg på mig själv, med tårar som brände bakom ögonlocken. Stylisten hade gjort mig till en oskyldig, tonårslik tjej med en svag rodnad på kinderna. Håret var lockat, finare, mer tillrättalagt.

Ett offer som många äldre män gillar.

Hon hade snott ett pärlhalsband runt min hals. Sedan räckte hon mig en dockklänning som var alldeles för kort och inte lämnade något åt fantasin.

”Byt om till den här. Inget tjafs, annars låter jag vakterna byta åt dig.” Hon gav mig en varnande blick.

”Jag kan inte ha på mig den här …” väste jag mellan tänderna, äcklad. Hon gav mig en blick som kunde döda, men jag rörde mig inte en millimeter. Jag tänker inte ta på mig den där förbannade klänningen.

”Vakter!!!” skrek kvinnan, och en biffig man klev in på en gång.

”Vill du att vakten ska byta åt dig, gumman? Det ser ut som att du behöver lite hjälp.” Kvinnan log. Vakten lät blicken glida över mig från topp till tå, med en lysten glans i ögonen.

Inte en chans.

Jag tänker inte låta den där feta, flottiga grisen röra mig.

Han tog några steg mot mig med ett flin. Jag ryckte till och backade.

”Jag gör det! Jag gör det själv!” skrek jag och kramade den lilla dockklänningen.

”Tss. Det borde du ha sagt tidigare. Nå, iväg med dig.”

Jag svalde gråten och gick för att byta om. Klänningen var alldeles för kort; den visade den chockrosa stringtrosan jag hade på mig och lämnade större delen av bröstens rundning synlig. Det såg ut som att de skulle hoppa ut när som helst.

Jag kände mig illamående och skamsen.

Jag såg många andra tjejer, klädda efter olika teman. En var klädd som magdansös, en som strippa, en annan som någon sorts exotisk cowgirl. Hur i helvete hamnade jag här?

Sedan var det en grupp vakter som eskorterade oss till … jag vet inte. Men så föll min blick på en stor sal.

Salen var fylld av ett hav av bord upplysta av levande ljus. Omgivningen var dunkelt belyst, med ett exotiskt tema.

Många män satt i dyra märkeskläder, med ansiktena dolda bakom masker som dolde deras drag. Men jag slog vad om att de inte var mindre än monster.

Servitriser gick runt med brickor, iförda ingenting annat än svarta stringtrosor. Männen stoppade sedlar i deras string och gav dem en lätt dask på rumpan när de gick förbi.

”Mina herrar … vi börjar auktionen nu!” sa någon, och till min fasa drog det verkligen i gång.

En kvinna knuffades upp på scenen, strålkastaren slog på och bländade henne. Utroparen beskrev henne och hennes ”egenskaper” som om hon vore ett djur som stod redo att slaktas och slukas.

”En miljon dollar!” skrek någon, och jag blev helt ställd.

En miljon. Det var vansinne. Var slavar värda så mycket!? Skulle någon tjäna en miljon på att sälja mitt liv?

En efter en auktionerades tjejerna ut. Varenda en gick för en miljon dollar eller mer.

Och så hände det jag fruktat allra mest. Det var min tur nu. Att. Auktioneras. Ut.

Någon knuffade mig upp på scenen och jag stirrade ut över alla med skräck i blicken. Jag tror att jag kommer kräkas när som helst.

Ett gemensamt dån av rop och instämmanden fyllde rummet. Det var till och med några visslingar.

Konferencieren rabblade upp mina ”egenskaper” som han gjort med de andra.

”Inte oskuld. Rött hår med exotiska grå ögon. Hon är minsann en vild en. Hon är tjugo år, men ser ännu yngre ut än hon är.”

”Budgivningen är nu öppen.”

Han klev tillbaka på scenen och drog i gång. Han satte startpriset, och det började långsamt stiga.

Den här gången var det fler män som bjöd på mig. Jag mådde illa när jag såg att samma man som redan hade köpt en kvinna här också bjöd på mig.

”Två miljoner dollar!”

”Fem miljoner dollar!”

”Tio miljoner dollar!”

Budet steg högre och högre. Mannen bakom allt det här skulle göra sig en förmögenhet på mitt lidande. Och jag skulle dö av att betala av skulden tills jag drog mitt sista andetag.

Tårarna rann nerför kinderna och jag stod inte ut med den här galenskapen.

”Ni är sjuka allihop! Era vidriga svin!!!” skrek jag så högt jag kunde.

Plötsligt reste sig en lång man med vältränad kropp till sin fulla längd och höll upp sin skylt. ”Femtio miljoner dollar.”

Alla männen som var där vände sig mot honom, chockade.