Auktionen
Ivery Clark POV
Auktioner...?
Dagen jag fruktade var här.
”E-en auktion…? Vad är auktionen till för?” frågade jag honom, och hoppades på det värsta.
”Auktioner där de säljer skönheter som du, Ivery. De tjejer som blir över hamnar i någon slumpmässig bordell. Se dig som lyckligt lottad.” Han flinade, och det kröp gåshud över armarna på mig. Jag ville verkligen slå skiten ur honom.
”Du är oskuld, eller hur?” Jag stirrade på honom med stora ögon och försökte backa undan.
”Men vi måste ändå göra vår plikt. Kom.” Han drog mig i armbågen som om jag vore en trasdocka.
”Vart tar du mig?”
”Undersökning. En läkare ska undersöka dig.” Mannen sa det medan han släpade mig med sig. Pulsen bankade så hårt att det kändes som om den slog mot huden.
”V-vilken undersökning?”
”Du får se…” Mannen knuffade in mig i ett rum och min blick fastnade på läkaren i vit rock. Han såg mycket äldre ut än de andra.
Läkaren såg på mig utan minsta uttryck och rättade till glasögonen.
”Doktor Williams… här är den första.” Mannen knuffade mig framåt och pekade åt mig att sätta mig på stolen.
Den här läkaren är också med dem, eller hur…
”Låt mig vara tydlig, lilla flicka. Svara klart och tydligt på mina frågor om du vill få det här överstökat.”
”Få vad överstökat?”
”Jag har fått i uppdrag att kontrollera din sexuella hälsa innan du går in i auktionen.”
Vad i helvete!?
”Menar du allvar?”
”Ja. Svara nu på min fråga. Är du oskuld?”
Jag bet ihop och mötte hans blick trotsigt. Jag tänkte inte säga det. Vem tror han att han är?
”Hör här, lilla flicka. Ju mer du svarar, desto mindre påträngande behöver jag vara. Jag gissar att du inte vill bli undersökt på ett sätt du inte vill.” Han höll upp två fingrar. Nej. Det vill jag inte.
”J-ja. Jag är oskuld…” En tår smet ut ur ögonvrån. Fan. Jag hatar det här, och den här förnedringen som river sönder mig inifrån.
Han kände på min puls och kollade andra saker, och jag avskydde att bli vidrörd så här.
”Hm… mycket bra. Hon är vid god hälsa. Jag har inget mer att kontrollera. Du kan ta henne.” Läkaren sa det till mannen bakom mig. Och sedan gick vi.
Allt kändes dimmigt, som om jag hade fått något i mig. Men det enda jag visste var att jag fördes i väg.
En svart säck drogs över mitt huvud när de körde mig i en bil. Jag kunde inte se någonting alls, bara höra och känna.
När jag vaknade låg jag i en säng bäddad med de finaste lakan. Sedan föll min blick på en kvinna som satt i hörnet, uppklädd och glammig.
Hon var vacker. Hon hade ett mörkt, tjockt hårsvall, sminket var perfekt lagt, och hennes figur var sådan att andra kvinnor skulle dö för den.
Men frågan var: var var jag nu?
”Jag har väntat på dig. Du har varit avsvimmad i typ en timme,” sa hon till slut.
”Vem är du? Var är jag?”
”Jag är din stylist, gumman. Och jag är här för att göra dig snygg och glamorös inför auktionen.”
Jag stirrade på henne, helt ställd. Menar hon det här på riktigt?
”Nu sätter vi i gång. Du har redan slösat bort massor av tid,” sa kvinnan och reste sig.
Jag blängde på henne. ”Jag tänker inte göra någonting. Jag tänker ta mig härifrån.”
”Lyssna, lilla flicka, gör inte det här svårare än det behöver vara. Vi får inga problem om du bara lyssnar på mig. Du har ett vackert, oskyldigt ansikte. Jag kan göra dig ännu vackrare med mitt smink. Med min hjälp kommer du att dra till dig en bra herre.”
”Va? E-en bra herre?” Det växte en klump i halsen. Jag var så körd. Mardrömmen var verklig. Jag skulle verkligen säljas.
”Ja. Ju rikare han är, desto bättre för dig. Du får presenter, fina dyra resor och mycket mer. Du borde använda din skönhet som ditt vapen, gumman. Jag kan redan nu förutse att du blir såld till någon högt uppsatt maffiaboss.”
Hon är sjuk i huvudet. Hon säger allt det där som om det vore det enda en kvinna vill ha. Att bli kidnappad och våldtagen om och om igen för vadå? Resor och presenter? Är det så här en människa ska leva?
Alla här är sjuka.
”D-du… hur kan du säga så där när du själv är kvinna! Känner du ingenting?”
”Även om jag känner något kan jag inte göra något åt det, tjejen. Precis som du är jag också en slav här. Så länge jag lever och har det okej bryr jag mig inte. Och dessutom är min herre så bra mot mig. Jag älskar honom verkligen, och han älskar mig också. Bara mig.”
Herregud. Hon är helt jävla sjuk. Sättet hennes pupiller vidgades när hon nämnde sin herre fick mig att rycka till. Hon är definitivt inte normal. Ingen som är vid sina sinnen skulle älska sin herre, ingen skulle någonsin kunna förlåta våldtäkten och slaveriet.
Vad är det jag har gett mig in på? Jag är omringad av mentalt sjuka psykopater.
”Nu sätter vi igång.” Hon slet tag i mig och tryckte ner mig på stolen.
Hon började sminka mig. Fler tjejer kom in, gråtande. De såg ut som modeller, som tagna ur en film – som rymmare. Många såg knäckta och helt slut. De skulle alla auktioneras ut, precis som jag.
Jag såg på mig själv, med tårar som brände bakom ögonlocken. Stylisten hade gjort om mig till en oskyldig, tonårsliknande tjej med en svag rodnad på kinderna. Håret var lockat, mer uppklätt.
Ett offer, som många äldre män gillar.
Hon hade virat ett pärlhalsband runt min hals. Sedan räckte hon mig en dockklänning som var alldeles för kort och inte lämnade något åt fantasin.
”Byt om till den här. Inga invändningar, annars låter jag vakterna byta åt dig.” Hon gav mig en varnande blick.
”Jag kan inte ha på mig den där…” fräste jag mellan tänderna, äcklad. Hon gav mig en blick som kunde döda, men jag rörde mig inte en millimeter. Jag tänker inte ta på mig den där förbannade klänningen.
”Vakter!!!” skrek kvinnan, och en muskulös man klev in på en gång.
”Vill du att vakten ska byta åt dig, gumman? Det ser ut som att du behöver lite hjälp.” Kvinnan log brett. Vakten lät blicken glida över mig uppifrån och ner, med lystna ögon.
Inte en chans.
Jag tänker inte låta den där feta, flottiga grisen röra mig.
Han tog ett par steg mot mig med ett flin. Jag ryckte till och backade.
”Jag gör det! Jag gör det själv!” skrek jag och kramade den lilla dockklänningen.
”Tsk. Det där kunde du sagt tidigare. Nå, iväg med dig.”
Jag svalde gråten och gick för att byta om. Klänningen var alldeles för kort; den avslöjade den chockrosa stringtrosan jag hade på mig och visade nästan hela rundningen av brösten. Det såg ut som att de skulle hoppa ur när som helst.
Jag kände mig äcklad och obekväm.
Jag såg många andra tjejer klädda i olika, olika teman. En var klädd som magdansös, en som strippa, en annan som någon sorts exotisk cowgirl. Hur i helvete hamnade jag här?
Sedan var det en grupp vakter som eskorterade oss till… jag vet inte vart. Men så föll min blick på en stor sal.
Salen var fylld av ett hav av bord som lyste i skenet från levande ljus. Runtom var belysningen dämpad, med ett exotiskt tema.
Många män satt i dyra märkeskläder, med ansiktena dolda bakom maskeradmasker som gömde deras drag. Men jag slår vad om att de inte var mindre än monster.
Servitriser gick runt med brickor, iförda inget annat än svarta stringtrosor. Männen stoppade sedlar i deras string och gav dem en lätt klapp på rumpan när de gick förbi.
”Mina herrar… vi börjar auktionen nu!” sa någon, och till min fasa började den på riktigt.
En kvinna knuffades upp på scenen, strålkastaren riktades mot henne. Utroparen beskrev henne och hennes ”egenskaper” som om hon vore ett djur som stod redo att slaktas och slukas.
”En miljon dollar!” skrek någon, och jag blev helt ställd.
En miljon. Det var vansinne. Var slavar värda så mycket!? Skulle någon stoppa på sig en miljon genom att sälja mitt liv?
En efter en auktionerades tjejerna ut. Var och en gick för en miljon dollar eller mer.
Och så hände det jag fruktade mest. Det var min tur nu. Att. Auktioneras. Ut.
Någon knuffade mig upp på scenen och jag såg ut över alla med skräck i blicken. Jag tror jag kommer spy när som helst.
Ett samlat sorl av rop och instämmanden fyllde rummet. Det hördes till och med några visslingar.
Konferencieren rabblade mina ”egenskaper” som han gjort med de andra.
”En oskuld. Rött hår med exotiska grå ögon. Hon är minsann en envis liten en. Hon är tjugo år, men ser ännu yngre ut.”
”Budgivningen är öppen.”
Han klev åt sidan på scenen och drog igång buden. Han satte utgångspriset, och det började sakta stiga.
Den här gången var det fler män som bjöd på mig. Jag mådde illa när jag såg att mannen som nyss köpt en kvinna här också lade bud på mig.
”Två miljoner dollar!”
”Fem miljoner dollar!”
”Tio miljoner dollar!”
Budet steg högre och högre. Mannen som låg bakom allt det här skulle göra sig en förmögenhet på mitt lidande. Och jag skulle dö medan jag betalade av skulden, ända tills jag drog mitt sista andetag.
Tårarna rann nerför kinderna och jag stod inte ut med den här galenskapen.
”Ni är sjuka allihop! Era vidriga svin!!!” skrek jag så högt jag kunde.
Plötsligt reste sig en lång man med vältränad kropp till sin fulla längd och höll upp sin skylt. ”Femtio miljoner dollar.”
Alla männen som var där vände sig om mot honom, chockade.
