Kapitel 167

Grace

När jag gick in i konferensrummet och hörde Cecils röst kunde jag inte låta bli att le. Charles såg fullständigt nöjd ut med Richard i sina armar, som verkade sova. Eason satt mittemot Cecil vid sin laptop.

"Är det så?" frågade jag. "Förlåt att jag är sen."

Hon rynkade på näsan. "Det är okej....

Logga in och fortsätt läsa