Kapitel tio

Cheyenne

Jag öppnar dörren och säger inte ett ord.

För ett ögonblick glömmer jag hur man andas.

Han står där som om han kört rakt igenom sin egen tvekan för att komma hit, som om det enda som håller honom upprätt är den instinkt som fick honom att kliva ur sin bil och upp på min veranda. Hans hår ä...

Logga in och fortsätt läsa