Kapitel elva

Dallas

Jag sover inte mycket.

Jag ligger där på soffan med Cheyenne intill mig, hennes huvud vilande mot mitt bröst som om det hör hemma där, och min hjärna vägrar stänga av. Hennes andning blir jämn efter ett tag, långsam och stadig, men min förblir ytlig. Varje gång hon rör sig, varje gång hennes...

Logga in och fortsätt läsa