Kapitel 117 Ingen flykt

Jag stod utanför rum 306, med handen lyft för att knacka, hela kroppen skakande.

Hämta mamma och stick. Tänk inte. Bara rör dig.

Mattan i korridoren var fruktansvärd – geometriska mönster i brunt och beige som förmodligen inte bytts ut sedan nittiotalet.

Jag fäste blicken på den, räknade rutorn...

Logga in och fortsätt läsa