Kapitel 173 Mina

Julian: POV

"Säg vad du behöver."

"Dig", flämtade hon, medan hennes höfter rullade upp mot mina.

"Bara dig."

Det knäckte mig.

Fyra år. Fyra jävla år av tomhet, av att bara gå igenom dagarna som på autopilot och ändå känna mig som om jag redan var död inombords.

Och där var hon, och såg på mig ...

Logga in och fortsätt läsa