Kapitel 30 Krossade illusioner

Elena: POV

Jag ryckte upp huvudet. ”Va?”

”Du hörde mig.” Hans ögon var kalla. Så kalla att det kändes som att begravas levande i is. ”Du ska säga förlåt till henne.”

”För vad?” Jag reste mig, rösten steg. ”För att jag finns? För att jag står i vägen för er lilla perfekta återförening?”

”För vad ...

Logga in och fortsätt läsa