Kapitel 52 Månen som jag aldrig kan nå

Jag stirrade på Sophia, hennes ord hängde kvar i luften mellan oss som något påtagligt, något jag nästan kunde ta på.

Ta honom på allt du kan.

Mina händer knöt sig i knät. ”Jag vill inte ha hans pengar.”

Sophias ögon vidgades. ”Elena—”

”Jag menar det.” Orden kom ut tystare än jag tänkt. ”Om ja...

Logga in och fortsätt läsa