KAPITEL 230

ZION

Martin och Ruiz hade åkt för timmar sedan, lovat att höra av sig om något dök upp.

Huset kändes för tyst nu. Som om spänningen i luften hade tjocknat och lagt sig, väntandes på nästa slag.

.....

Filmen loopade igen.

Grynig. Tyst. Oanvändbar.

Jag andades ut genom näsan, tummen vilande ...

Logga in och fortsätt läsa