KAPITEL 249

DAMIEN

Jag sjönk ner på kanten av den slitna läderfåtöljen, det djupa såret i sidan pulserade med varje hjärtslag.

Blodet hade stelnat på vissa ställen, men smärtan skrek åt mig, en skarp påminnelse om att jag varit farligt nära att inte komma ut levande. Jag tryckte trasan hårdare mot såret, ...

Logga in och fortsätt läsa