KAPITEL 276

ZION

Väntrummet är för ljust, för rent, för tyst.

Plaststolar som knakar varje gång någon rör sig.

En varuautomat som surrar som om den hånar mig.

Klockan på väggen tickar högre än vad den har rätt till.

Lukten av bränt kaffe och billig desinfektionsmedel bränner i näsan.

Jag har gått fram...

Logga in och fortsätt läsa