KAPITEL 279

VINTER

Damien.

Men inte den Damien jag kände.

Det lata leendet finns där, krökt precis tillräckligt för att se bekant ut.

Men hans ögon…

De är tomma.

Kalla.

Jag ryckte till utan att tänka, försökte dra mig undan, och banden stramade åt, bet sig in i mina handleder när han stannade precis ...

Logga in och fortsätt läsa