210. Glasgalleriet (+18)

Abraham leder mig vid handen, och jag litar på honom med varje bit av min själ. Alla mina sinnen är skärpta av mörkret runt omkring mig, av ögonbindeln som är hårt knuten över mina ögon. Han lämnade inte ens den minsta glipa, viskade att jag skulle vara en duktig flicka och vänta på min tur.

Och j...

Logga in och fortsätt läsa