Kapitel 2 Morgonen efter

Astrid kastade en snabb blick mot badrummet. Lampan var tänd, och ljudet av rinnande vatten betydde att Silas fortfarande stod i duschen. Utanför ekade Olivers envisa bankande genom dörren.

Olivers svek hade redan suddat ut den sista resten av ömhet hon någonsin känt för honom. Hon vägrade låta honom manipulera henne eller använda henne som lockbete åt andra mäns vulgära fantasier.

Men nu var inte rätt läge för en uppgörelse. Hon skulle inte vara nöjd förrän hon hade arrangerat hans totala fall i Cypress Bays societet. Just nu var hennes prio att komma därifrån.

Klänningen hade Silas slitit sönder. Hon kunde inte ta huvudentrén utan att springa rakt in i Oliver. När hon fick syn på Silas kavaj på soffan tog en plan form.

Några minuter senare gled en smal gestalt, uppslukad av en alldeles för stor kavaj, ut genom skjutdörren i glas. Astrid bedömde höjden, och klättrade sedan försiktigt över räcket till balkongen bredvid. När hon märkte att rummet intill stod tomt lugnade sig hennes rusande hjärta till slut.

Bakom henne tystnade bankandet tvärt. Rädd att bli upptäckt ökade Astrid takten och fokuserade helt på att ta sig därifrån.

I korridoren stelnade Oliver när dörren äntligen öppnades. När han såg mannen som stod där darrade rösten. ”Silas?”

”Ja.” Silas svar var kort. Irriterad över Astrids plötsliga försvinnande var hans ton särskilt hård. ”Vad är det? Det här är bäst att det är viktigt.”

Oliver stammade: ”Jag… jag letar efter min flickvän.”

Silas blick mörknade. ”Du förväntar dig att jag ska hjälpa dig hitta din försvunna flickvän? Se på dig, så inkompetent du är. Till morgondagens gala gör du bäst i att hitta henne själv och ta med henne.”

”Självklart!” Oliver nickade hastigt. ”Absolut! Jag ska inte störa dig mer!”

När Oliver till slut skyndade därifrån hade Astrid redan hunnit hem. Hon duschade och bytte om till en klänning med hög hals som dolde märkena Silas lämnat på hennes hud, och slängde sedan hans kavaj i soptunnan utanför.

Det hade bara varit ett tillfälligt möte. De skulle aldrig korsas igen.

Astrid rynkade pannan och funderade på hur hon skulle bryta det arrangerade äktenskapet mellan familjerna Prescott och Montgomery. Innan hon hann lägga upp en plan låstes ytterdörren upp.

Oliver klev in och fick syn på Astrid, som stod där med elegant hållning, i en fin klänning som framhävde hennes perfekta figur. Inombords förbannade han vännen som gett honom det falska tipset. Astrid var ju uppenbart hemma, trygg och hel. Tack och lov att han inte hade stormat in i Silas rum utan att tänka.

När han mindes hur han kvällen innan hade druckit och festat runt med en eskort på Astrids födelsedag sköljde en kort våg av skuld över honom.

”Astrid, trafiken var hemsk i går kväll”, sa Oliver med ett ursäktande uttryck när han gick fram för att lägga armarna om hennes midja.

”Trafik hela natten?” Astrid klev åt sidan och höll medvetet avstånd. Hennes blick var iskall.

”Självklart inte.” Oliver behöll leendet och drog upp en sammetsask ur fickan. ”Jag blev försenad när jag skulle hämta din present. Titta.”

Han öppnade den och blottade ett glittrande halsband med rosa diamanter. ”Jag vet att du älskar rosa diamanter. Låt mig hjälpa dig att ta på det.”

När han kom närmare flammade de illamåendeframkallande bilderna från hennes telefon i går kväll upp i Astrids huvud. Hennes kropp stelnade. För varje steg han tog närmare vred det sig i magen.

Men hon kunde inte avslöja honom än. Hon behövde slå till — dödligt — när stunden var den rätta.

Astrid svalde sin avsky, tog försiktigt halsbandet och spelade upp en kokett, varnande blick. ”Nästa gång du missar min födelsedag kommer du få ångra dig!”

Oliver, som tog det för att hon bara var på dåligt humör över att han var sen, drog en lättnadens suck. ”Det är en viktig gala på Montgomerys gods i morgon kväll. Följ med mig,” sa han och lutade sig in för att girigt dra in hennes doft.

Astrid teg. I tre år hade de, på Olivers begäran, hållit deras förhållande hemligt. Tänkte han äntligen presentera henne för sin familj?

”Du verkar annorlunda i dag,” mumlade Oliver, helt betagen. ”Ännu mer fängslande.”

Astrid tvingade fram ett leende. ”Jag har alltid sagt att dricka inte är bra för dig. Drack du i går kväll?”

Oliver harklade sig och låtsades oskyldig. ”Självklart inte.”

Han sträckte sig efter hennes hand, men hon gled smidigt undan. Övertygad om att hon var helt i hans grepp fortsatte Oliver tålmodigt att smickra henne. ”Var inte arg. På galan i morgon ska jag officiellt erkänna din ställning. Har du inte alltid velat att alla i Cypress Bay ska veta att du är min kvinna?”

Det lät som om det vore någon storslagen välgörenhet att hon var hans flickvän. Det var nästan komiskt.

Hans närvaro blev allt mer motbjudande, och hon var på väg att säga att hon inte mådde bra när Olivers telefon ringde. Han kastade en blick på skärmen och gick genast mot dörren. ”Brådskande jobb. Jag skickar en bil till dig i morgon,” slängde han ur sig innan han försvann.

När hon äntligen var ensam högg en skarp smärta till i Astrids underliv, och hon ryckte till. En snabb kontroll på toaletten visade att hon blödde.

Med en förbannelse över Silas hårdhänthet körde hon genast till sjukhuset.

Efter undersökningen rynkade läkaren pannan åt journalen. ”Du behöver vara mer återhållsam i ditt sexliv.” När läkaren såg att Astrid var ensam tillade hon ogillande: ”Var är din pojkvän? Han måste tygla sina begär och tänka på hur du mår. Det här är väldigt hänsynslöst.”

Trots sin vanliga behärskning hettade Astrids kinder. ”Det är min nya man,” ljög hon snabbt. ”Det var första gången… vi ska vara mer försiktiga.”

Ivrig att komma bort från den pinsamma uppläxningen tryckte Astrid upp mottagningsdörren och skyndade ut.

I sin blinda brådska kraschade hon rakt in i ett hårt bröst.