378 Olivia - Punch II

Vi går i tystnad i några minuter. Smärtan avtar, och bandet mellan Ansel och mig är nästan borta. Han lever fortfarande, men knappt. Mitt mörker är lika oroligt som jag. Mose förstår inte att jag behöver alla fem av dem. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska igen, men det hände, och nu kan ja...