Missförstånd

Althaia

Jag blev tyst och blinkade mot honom. Sedan började jag skratta hysteriskt.

"Åh herregud... Det är som den äldsta ursäkten i boken." Jag torkade tårarna från ögonen efter att ha skrattat så mycket, och Damiano tittade på mig som om jag hade tappat förståndet. Det hade jag säkert, och j...