Kapitel 3

Tank

Jag ser Lug Nut komma ut från lekrummet där jag vet att Lilly och tvillingarna är. Hon går alltid in där när hon tittar till tvillingarna här. Jag brukar inte lägga märke till det eftersom bröderna går in där för att hälsa på pojkarna. Ska han hämta henne ikväll? Ska han ta med henne ut? Som en dejt? Lug Nut dejtar inte och det gör inte Lilly heller. Det är inte klubbrelaterat, det skulle jag veta. Jag står inte ut när några av mina bröder eller prospects rör henne. Jag vill slita av dem armarna för att de lägger händerna på henne. Du undrar förmodligen varför jag bryr mig. Det är för att jag vet varje rörelse Lilly gör. Oftast oavsett om jag vill eller inte. De flesta här omkring tror att jag inte tål tjejen och jag låter dem tro det. Men det är så långt ifrån sanningen man kan komma. När jag räddade Lilly för alla dessa månader sedan, så fort jag hade henne i mina armar kändes det bara rätt. Som att det var där hon hörde hemma. Jag kom nära henne de första månaderna hon var här. Och det är där jag gör bort mig. Jag började få känslor för tjejen. Känslor jag inte borde ha. Hon är knappt arton vid den tiden, fortfarande på väg att läka från vad Reapers gjorde. Jag är tio år äldre än henne. Jag är ingen bra man. Jag har dödat för min klubb. Jag slåss. Jag dricker. Jag ligger runt. Jag är en hård biker med dåligt humör även på en bra dag. Jag borde inte känna något för henne. Jag är inte bra för henne. Lilly är allt som är bra i den här världen. Jag är det inte. Så jag drog mig undan från henne. Jag slutade prata med henne för när jag hörde hennes röst stod min kuk i givakt. Fan, jag kan inte vara i samma rum som henne utan att den jäveln vill komma nära henne. Så jag går därifrån. Hon fattade vinken och nu undviker hon mig till varje pris. Jag har till och med hållit med några av brudarna att hon inte borde vara här. Lilly hör inte hemma här. Inte på grund av något hon har gjort. Lilly är för bra för det här stället.

Du skulle tro att det skulle vara nog för att få henne ur mitt huvud. Ingen sådan jävla tur. Jag stänger ögonen och där är hon. Hon är överallt. Från hur hon luktar som vanilj till hennes skratt. De flesta killar har inga problem att titta på Lilly. Med sitt midjelånga hår som påminner mig om silke som jag vill köra fingrarna genom. Till hennes ljusa karamellögon som får dig att känna att hon kan se in i din själ. Och hennes kropp. Jävlar. Hon bär kläder som är alldeles för stora för henne men jag vet att hon har en fantastisk kropp under dem. Tjocka lår och höfter. En rumpa gjord för mina stora händer att greppa tag i. Och hennes bröst, herregud, jag vet att hon gömmer minst c-kupor under de där pösiga tröjorna. Fan, min kuk är som ett stålrör i mina jeans bara av att tänka på henne.

Jag har försökt allt jag kan tänka mig för att få henne ur mitt huvud. Jag drack varje natt tills jag svimmade. Jag låg med brudar varje natt för att försöka bli av med Lilly. Men för att komma till måste jag föreställa mig Lilly. Jag har gått så långt som att snacka skit om henne med brudarna. Jag har suttit och sett på när brudarna trakasserar henne och till och med slår henne. Jag ingrep inte eller gjorde något för att stoppa det även om jag borde. Jag lät det bara hända. Jag märkte den smärta och sorg jag såg i Lillys ögon varje gång och det dödade mig nästan. Jag var tvungen att få henne ur mitt huvud.

Fungerade något av det? Nej. Allt det gjorde var att få mig att må skit. Och få Lilly och mina bröder att tro att jag var äcklad av henne. Jag kunde inte stå ut med henne. Jag ville ha henne ur klubben. Inget av det var sant men det höll Lilly borta från mig så oavsett hur dåligt det fick mig att må var det för det bästa. Lilly förtjänar någon bättre än mig. Någon som inte för med sig mörker till hennes ljus. Jag mår skit för att jag behandlar henne så här men det är så det måste vara. Även om det också kostar mig min bröders respekt.