Kapitel 4

Lug Nut

Jag tar med Lilly till garaget där killarna och jag brukar öva. När jag sa till henne att killarna jag ville introducera henne för är i ett band, så talade jag sanning. Vi spelar varje torsdag kväll på en bar i utkanten av stan. Jag ledde henne in med min hand bestämt på hennes ryggslut. Jag kan känna hennes nervositet, om det är för att hon är rädd att göra mig besviken eller för att sjunga inför folk är jag inte säker på. Jag vet att hon inte kommer att göra mig besviken. Även om killarna inte gillar henne, kommer hon ändå inte att göra mig besviken. Hon försökte, det är allt jag kan begära. Jag tror inte att det kommer att vara ett problem. Jag vet att mina killar kommer att älska henne.

Killarna hälsar alla på mig när vi kommer in. "Killarna, det är någon jag vill att ni ska träffa." Jag såg till att Lilly stod framför mig medan killarna samlades runt oss. "Det här är Lilly." Hon ger en blyg vinkning. Jag pekar på killarna från vänster till höger. "Lilly, det här är Rick, trummis." Han skakar hennes hand. "Steve, basgitarr. Dez, keyboard. Neil, rocksång. Connor, elgitarr. Och du känner mig. Jag sjunger lite country." När jag säger det snappar hennes ögon till mig. Jag vet att hon vill säga något men gör det inte. "Killarna, jag tog med Lilly idag för att jag tycker att ni behöver höra henne. Hon har fantastiska sångröster som jag tror att vi kan använda. Och jag har hört att hon är ganska bra på att spela gitarr." Neil säger, "Åh, ja. Låt oss höra dig." Lilly ser osäker ut. "Det är okej. Lilly, föreställ dig bara att du ger tvillingarna en privat konsert." Hon nickar, "Okej. Vad vill ni höra?" "Vad som helst som du är bekväm med," sa jag till henne. Jag kan se osäkerheten i hennes ögon men hon kämpar sig igenom genom att först ta ett djupt andetag och sedan stänga ögonen. Det tar en minut innan hon börjar med 'Stay' av Sugarland.

När hon börjar sjunga tittar jag på de andra killarnas reaktioner. När hon kommer till andra raden i sången plockar Neil upp sin akustiska gitarr och spelar med henne. När jag ser på deras ansikten vet jag att jag hade rätt. Dez och Connors hakor är på golvet. De är lika imponerade som jag var när jag först hörde henne i lekrummet. Hon är till och med bättre nu. Jag kan känna att hon lägger mycket mer i det än när hon skojade runt. När hon avslutar sången säger ingen något på en minut. Jag tror inte att de vet vad de ska säga. Det finns inget sätt att beskriva vad vi just hörde.

Till slut säger Neil, "Lug säger att du spelar gitarr. Visa oss vad du kan." Lilly skiftar från fot till fot. "Åh, jag har inte spelat på ett tag." "Bara ta en gitarr och ge det ett försök. Vad har du att förlora?" säger Neil. Lilly tittar på mig för godkännande. Jag har inte hört henne spela än och är nyfiken så jag nickar. Hon går över till Connor och frågar blygt om hon kan använda hans. Han hjälper henne att sätta på den och ser till att den är inkopplad. Sedan ger han henne lite utrymme. Precis som tidigare tar hon ett djupt andetag och stänger ögonen. Hennes händer skakar när hon rör fingrarna över strängarna. Hon spelar de första ackorden men det är allt som behövs innan hon flyter in i ett riff från "You Give Love a Bad Name" av Bon Jovi. Den här gången hoppar Rick på trummorna och spelar med henne. Jäklar, hon är bra. Hon missar inte ett ackord eller en takt. Lilly och Rick bara flyter ihop som om de har spelat tillsammans i åratal. Det är fantastiskt att se.

När Lilly slutar spela ger hon tillbaka gitarren till Connor och tackar honom för att hon fick spela. Hon går tillbaka till mig. Hon ser sig nervöst omkring och väntar på att någon ska säga något till henne. Jag kan se att hon förväntar sig det värsta. Men jag vill prova en sak till innan jag säger något till henne. "Lilly, jag ska sjunga något. Om du känner igen det, vill jag att du sjunger med mig." Jag började sjunga "Easy" av Rascal Flatts. Den är gjord som en duett och jag vill se om vi kan samarbeta. Jag tittar på henne medan jag sjunger min del. Hon trummar takten med fingrarna på sina ben och stampar med foten. När det kommer till delen jag hoppas att hon ska sjunga, sviker hon mig inte. Hon missar inte ett slag. Och när vi sjunger samtidigt är hon precis med mig. Våra röster smälter samman i harmoni med varandra. Med en skillnad. Lilly håller inte ögonen stängda den här gången. Hon tittar rakt på mig. Och det leende hon har. Wow. Jag har sett henne le förut. Många gånger faktiskt. Men detta får hela rummet att lysa upp. Det är ett leende av ren glädje. Tills låten tar slut. Då tittar hon på golvet igen. Jag behöver kolla en sak till. "Lilly, jag behöver försöka sjunga med Neil. Jag vill se var din röst ligger." Hon nickar. Hon tittar på Neil och säger "Du leder." Neil väljer en Peter Cetera-låt "The Next Time I Fall." De utför den felfritt. Det finns ingen hon inte är kompatibel med.

Efter en minut av tystnad tittar jag på mina bandmedlemmar. Jag vet att de funderar på hur vi ska lägga till henne i vår grupp. Jag antar att tystnaden blev för mycket för Lilly för hon säger "Kom ihåg ditt löfte, Lug Nut." Jag vet löftet att jag inte skulle bli arg om mötet gick dåligt. Jag går över till henne och lägger mina händer på hennes axlar. "Lilly, titta på mig." När hon tittar upp säger jag till henne "Jag skulle aldrig kunna bli arg på dig. Du är fantastisk. Jag tror att vi bara tar in allt. För någon så liten har du en kraftfull röst. Och att tänka att den har varit gömd i nästan ett år." "Och dina fingrar flög över strängarna. Strängar jag inte trodde du ens kunde nå med dina små händer," säger Conner. Neil kommer fram "Lilly, du. Jag vet inte ens var jag ska börja. Wow. Bara wow. Jag är ganska säker på att jag talar för oss alla när jag frågar. Vill du gå med i vårt band? Vi skulle verkligen behöva dig. Nej, vi behöver dig. Vi spelar på en pub för ungefär femtio personer. Men med dig. Vi skulle kunna fylla platsen."

"Jag vet inte. Jag har aldrig sjungit framför någon förut. Om man inte räknar min musiklärare i gymnasiet. Tänk om jag är hemsk?" Dez känner behovet att säga något "Lilly, att du skulle vara hemsk kommer inte att vara ett problem. Jag tror inte att du kan vara dålig om du försöker." Lilly tittar på mig. Hon håller min blick en minut. Jag vet att hon letar efter något. Om vi talar sanning. Om erbjudandet är verkligt. Eller om jag är okej med att hon går med. Självklart vill jag ha henne med. Det enda hon kan göra för vårt band är att göra oss bättre. Vad det än är hon letar efter så hittar hon det, för efter en minut ler hon mot mig och säger "Ja, jag skulle vilja gå med er. Tack."

Jag lyfter upp henne och snurrar runt henne "Nej, Lilly. Tack själv." Nu när vi har ordnat det informerar vi henne om övningsdatum. Vi berättar om puben vi spelar på. Vi ska gå dit imorgon och prata med Harris, ägaren av puben, så att han inte har något problem med att släppa in Lilly eftersom hon är minderårig. Hon kommer inte att dricka eller festa. Bara spela med bandet. Och hjälpa oss att se bra ut och låta bättre.