Kapitel 7

Först när vi alla var inne på Vipers kontor och dörren var stängd släppte Viper mig. Han satte mig i en av stolarna framför sitt skrivbord. Ace satte sig bredvid mig med Lug framför mig. Brick stod bakom mig. Istället för att sätta sig i sin stol lutade sig Viper mot sitt skrivbord. "Lilly, är du säker på att du är okej?" Jag nickade. "Ja, Mr. Viper. Jag är okej. Bara min hand. Och lite skakad. Jag är ledsen att jag orsakar så mycket besvär." Ace tog min friska hand. "Lilly, du är inget besvär. Du gjorde rätt som ringde Lug." Jag nickade men höll egentligen inte med honom. Jag borde ha kunnat hantera detta själv. Jag ringde bara Lug för råd. Jag trodde inte att klubben behövde bli inblandad men Lug verkade tycka det.

"Så, vill du berätta vad som hände innan du ringde Lug?" frågade Viper. Lug tog min hand och började rengöra den där jag hade skurit mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade. Idag har varit en konstig dag. "Jag vet ärligt talat inte. Jag var i stan och gjorde några ärenden. Jag hade en konstig känsla hela dagen som jag inte kunde skaka av mig." Ace stoppade mig innan jag kunde fortsätta. "Konstig känsla? Som vad?" Jag släppte ut ett skakigt skratt. "Som att jag blev iakttagen eller följd. Vilket är dumt. Vem skulle följa mig? Jag försökte ignorera det men det gick inte bort. Det var verkligen obehagligt. Jag kunde inte hitta källan till det." "Kände du så hela dagen?" frågade Brick. Jag väste när Lug drog ut en liten glasbit ur min hand.

"Nej. Jag hade inte den känslan förrän jag lämnade kaféet. Det var mitt första stopp. Men från och med då kände jag det vart jag än gick. Jag tittade mig omkring men inget stack ut. Men det störde mig så mycket att jag gjorde vad jag behövde så snabbt jag kunde. Mitt sista stopp var mataffären. Jag var inte inne särskilt länge. Jag svär. Bara för att plocka upp några saker. Jag hörde aldrig något men när jag kom ut var framrutan och sidorutorna på Merigolds lastbil krossade. Det fanns en lapp på förarsätet. Jag ringde bara Mr. Lug Nut för att få reda på vem jag kunde ta den till för att få den fixad. Jag sa till honom att han inte behövde besvära er med detta." "Vad stod det på lappen?" frågade Viper. Lug räckte en plastpåse med lappen i till Viper. "Den låg ovanpå allt glas på förarsätet." sa Lug. Viper tittade på lappen och gav den sedan till Ace.

Ace läste högt "Hittade dig ensam igen. Trodde din feta röv kunde gömma sig från mig. Du är skyldig oss. Klubben kommer inte skydda dig längre. Du kommer få vad du förtjänar." Ace kastade lappen på Vipers skrivbord. "Lilly, den lappen säger igen. Har något liknande hänt förut?" frågade Viper. Jag tittade ner på golvet och nickade. Lug hade precis avslutat att bandagera min hand men tittade upp på mig. "Åh, Lilly. Varför sa du inget?" Han satte sig bredvid mig med oro och smärta i ögonen. Han var sårad för att jag inte kom till honom. Jag sträckte mig i min väska och drog fram den första lappen. Jag räckte den till Lug. "Den här kom för tre veckor sedan. Den satt fast under vindrutetorkaren. Jag trodde inte att det var något som klubben skulle behöva hantera." Lug läste lappen och gav den sedan till Viper som gav den vidare till de andra.

"Lilly, någon riktar sig mot dig. Det är klubbens angelägenhet. Du har varit under vårt beskydd sedan dagen vi hittade dig." sa Viper. "Jag tänkte att det var dags att stå på egna ben. Du vet. Vem som än gjorde detta är ute efter mig. Inte klubben. Och jag trodde att det bara skulle försvinna." sa jag utan att titta på någon. Jag kan inte. Jag har precis dragit problem till deras dörr efter allt de har gjort för mig. Jag känner mig så skyldig för att ha orsakat en sådan röra även om jag inte vet vad det handlar om.

Ace suckade. "Det är inte allt, eller hur Lilly." Han reste sig ur sin stol och satte sig på huk framför mig. Han lyfte min haka med tummen och tvingade mig att titta på honom. "Det finns en del av dig som tror att någon i klubben ligger bakom detta." Jag ryckte mig ur hans grepp och tittade ner på golvet så att han inte skulle se tårarna som försökte falla. Han har inte fel. Jag vet att några av medlemmarna inte gillar mig och vill att jag ska försvinna. Så jag skulle inte sätta det förbi dem att gå långt för att få mig ut. Det finns några som de i detta rum som håller mig säker och vill ha mig kvar. Men resten litar jag inte på.

Ace reser sig, "Jag borde ha tagit itu med det här för länge sedan." "Ace, vad fan pratar du om? Tror du att någon av våra terroriserar Lilly?" frågar Viper. Brick kliver fram, "Prez, du vet att det finns flera som har varit väldigt högljudda om vad de tycker om att Lilly är här. Det är inte som om de har varit tysta om det. En i synnerhet. Du vet vem jag pratar om. Jag vet att några av tjejerna har gått så långt som att slå henne. Jag tycker inte det är orimligt att Lilly tror att det skulle vara en av dem som försöker skrämma bort henne när vi inte är här för att hålla henne säker."

"Jag vet att saker har sagts. Men jag visste inte att tjejerna faktiskt hade slagit dig, Lilly." Viper knäböjer framför mig och lägger sina händer på mina, "Varför kom du inte till mig? Jag skulle ha gjort något." Jag skakar på huvudet, "Jag var inte säker på om du skulle tro mig. De har varit här längre än jag. Och om du gjorde något skulle det ha gjort situationen värre." Viper greppar lätt baksidan av min nacke och trycker sin panna mot min. Han viskar, "Jag är ledsen att jag svek dig, Lilly." Jag skakar på huvudet för att visa att han inte svek mig, men han ignorerar mig. Han kysser min panna och säger, "Jo, det gjorde jag. Men inte längre."

Han reser sig och tittar på de andra. "Jag kallar till ett nödmöte med bara våra mest pålitliga medlemmar. Om det är någon av våra som gör detta mot Lilly vill jag veta det omedelbart. Jag bryr mig inte om vem det är. Om det är någon av våra som gör detta vill jag ha bort dem." Innan jag hinner tänka efter griper jag Vipers händer och vädjar till honom, "Du behöver inte gå igenom allt detta besvär. Jag är inte värd det. Jag kan bara hålla mig borta från klubben. Om det är en av dem så kommer det att försvinna om jag inte är här. Om det inte är en av dem så kommer jag att räkna ut något annat. Kanske lämna stan." Lug kommer fram och tar tag i mig, "Nej, Lilly." Jag vet att han tänker på bandet och Harry. Men om min avfärd får detta att sluta är det förmodligen bäst. Jag ser Lug i ögonen och säger, "Jag är inte oersättlig." Även om det kommer att göra ont att sluta i bandet och inte få en chans att uppträda på Harry's. Ikväll är min första show. Om det får detta att försvinna så är det för det bästa. Helvete, jag är säker på att flera av medlemmarna här kommer att hålla en fest när jag är borta.

"Lug Nut har rätt, Lilly. Du ska inte gå någonstans. Vi kommer inte låta detta jaga bort dig. Vi ska komma till botten med detta och ta itu med det. Punkt slut. Du är en av oss. Du är en del av familjen. Vi skyddar det som är vårt. Även om det är från en av våra medlemmar. Om de kan göra något sådant hör de inte hemma här ändå." Viper drar mig till sig och kramar mig igen. "Lita bara på att jag tar hand om detta." Jag lägger mina armar runt hans midja och nickar. Jag vet att det inte är någon idé att argumentera med honom om detta. Om det finns någon jag litar på är det männen i detta rum. "Bra," säger Viper.

Viper tar fram sin telefon och börjar skriva. "Möte om tjugo minuter. Var redo. Endast pålitliga medlemmar." säger han. "Lilly, jag vill att du stannar i mitt kontor medan vi har mötet. Jag kommer att ha en aspirant som vaktar dörren. Finns det någon du känner dig mer bekväm med?" Jag tänker på de aspiranter jag känner, vilket inte är många. Jag känner den som är runt när vi är på baren för repetitionerna. Jag litar på att han hjälper till att hålla mig säker. Jag har kommit att se honom som en vän. "Goof. Han är snäll mot mig." Viper nickar och skriver igen.

Fem minuter senare knackar det på dörren. Brick kollar dörren och släpper in Goof. "Aspirant, vi har möte om femton minuter. Medan vi är där inne är ditt enda jobb att skydda Lilly. Ingen kommer in i detta rum förutom de du ser här nu. Förstått?" Goof tittar på mig och sedan på Viper, "Ja, sir." "Bra. Lilly, behöver du något innan vi går?" "Jag skulle kunna behöva lite vatten om det inte är för mycket besvär." Goof nickar och går ut genom dörren. Lug sätter sig bredvid mig och lägger sin arm runt mig, "Vi kommer att hantera detta. Oroa dig inte. Om jag måste göra det personligen. Litar du på mig?" Jag lägger mitt huvud på hans axel och viskar, "Det gör jag. Du vet det."