Kapitel femtiofem

Adrik

Sephie hade rätt. Stephen såg verkligen lättare ut. Han var alltid den tysta typen. Hans hjärna stängde aldrig av. Han analyserade ständigt allt och alla runt omkring sig. Men nu såg vi honom äntligen slappna av. Verkligen, på riktigt slappna av. Han var inte på sin vakt. Han väntade inte p...