Kapitel 44

Isabellas perspektiv

I det omslutande mörkret i rummet kunde jag inte se någonting, men mitt hjärta bultade av spänning. Mästarens gest att ta av mig ögonbindeln talade volymer—det var ett tecken på tillit som värmde mig ända in i själen. Dessutom hade han gjort det så kärleksfullt, vilket bevisade...