Kapitel 3

När James lämnade Alexanders arbetsrum, kände han tyngden av sina ord pressa hårt mot sitt bröst. Alexanders röst ekade i hans sinne, skarp och obeveklig.

"Din tid börjar nu, James. Om jag vore du, skulle jag redan vara ute härifrån. Jag skulle hata att se dig förlora ditt jobb för att du tvekade."

James märkte knappt att dörren stängdes bakom honom med ett tungt, ekande klick. Uppgiften framför honom verkade omöjlig—en 48-timmars deadline för att hitta en kvinna som kunde möta Alexander Kanes stränga krav. Klockan tickade redan, sekunderna rann iväg som sand genom hans fingrar, och att misslyckas var otänkbart.

Hans hjärta rusade när han klev in på det brusande kontoret. Det var som att kliva in i en annan värld—en där allt rörde sig för snabbt, för obevekligt. Han hörde knappt kollegornas prat eller telefonernas ringande. Hans sinne var uppslukat av pressen att leverera. Hur skulle han någonsin kunna hitta någon värdig nog för ett konvenansäktenskap med en miljardär som Alexander? Hans sinne var förmörkat av insikten att ingen skulle gå med på en sådan överenskommelse frivilligt om det inte fanns något mer. Men vad? Vad hade hon att erbjuda som skulle få henne att sticka ut?

De följande 24 timmarna blev en suddig massa av intervjuer, varje kvinna mer desperat än den förra, alla ivriga att gifta sig med en man som Alexander Kane. Ändå nådde ingen av dem upp till de kalla, beräknande förväntningar han visste att hans chef krävde. Frustrationen gnagde på James, hans självförtroende eroderade med varje avslag. Tiden rann iväg mellan hans fingrar, och med den hans hopp om att uppfylla Alexanders krav.

Under tiden satt Alexander ensam i sitt arbetsrum, tystnaden tjock av spänning. Hans ögon var fästa på klockan, ljudet av dess tickande högre än någonsin. Han övervägde inte bara de affärsmässiga implikationerna av överenskommelsen; detta kunde förändra hela hans liv, till det bättre eller sämre. Tanken på att gå in i ett kallt, känslolöst äktenskap kändes som att gå på en rakbladsvass kant. Men hans farfars testamente hängde över honom som en skugga och drev honom mot ett beslut han inte var säker på att han var redo att fatta.

När James äntligen återvände till arbetsrummet var utmattningen i hans ansikte omisskännlig. Han såg utmattad ut, som om han hade åldrats flera år på en enda dag. Hans ögon var blodsprängda, hans axlar slokade i nederlag. Ändå fanns det något annat i hans uttryck—en gnista av hopp.

Alexander tittade inte upp omedelbart. Han fortsatte att stirra på högen av dokument på sitt skrivbord, den tunga tystnaden sträckte sig mellan dem. "Du inser att du bara har 24 timmar kvar," sa han, hans röst en viskning, men tillräckligt skarp för att skära genom spänningen. "Att stå här kommer inte att hjälpa dig."

James svalde hårt, hans hals torr. Han kunde känna svettpärlorna på sin panna, trots den svala luften i rummet. "Jag har hittat någon, sir. Hon är... annorlunda än de andra."

"Annorlunda?" Alexanders röst var fylld av tvivel, hans blick lyfte äntligen från pappren. "Hur?"

James tvekade ett ögonblick innan han räckte över profilen, hans hand darrade lätt. "Hennes namn är Lily Evans. Hon kommer inte från pengar, men det är något med henne—en ärlighet, en styrka. Hon kanske är vad du letar efter."

Alexander tog profilen, hans skarpa ögon skannade dokumentet med obarmhärtig precision. Han var tyst en lång stund, rummet stilla förutom ljudet av prasslande papper. Slutligen tittade han upp, hans blick genomträngande. "Ta in henne."

Lily Evans steg in i arbetsrummet, hennes hjärta bultade i bröstet. Hon hade föreställt sig denna stund otaliga gånger, men nu när den var här kändes allt överväldigande. Lyxen i herrgården, tyngden av Alexanders närvaro—det var allt för mycket. Men hon hade kommit så här långt, och det fanns ingen återvändo nu.

Hon tvingade sig själv att förbli samlad, att dölja den känslostorm som rasade inom henne. Detta var hennes chans—en möjlighet att förändra sitt liv för alltid. Hon var inte här bara för pengarnas skull, inte egentligen. Hon hade tyst beundrat Alexander i åratal, följt hans karriär med en fascination som gränsade till besatthet. Men nu fick inget av det synas i hennes ansikte. Hon måste vara lugn och professionell. Inget mer.

Alexanders blick höjdes när hon kom in, och för ett ögonblick svor hon att hon såg något som liknade nyfikenhet blixtra i hans ögon. "Fröken Evans," sa han, hans röst kall och befallande. "Varsågod och sätt dig."

Lily nickade artigt och satte sig i stolen mittemot honom, hennes händer prydligt vikta i knäet, även om hennes handflator var fuktiga av svett. "Tack för att ni tog emot mig, herr Kane."

Han studerade henne i tystnad, hans ögon lämnade aldrig hennes ansikte, som om han letade efter någon dold sanning hon inte var villig att avslöja. "Förstår du naturen av detta arrangemang?" frågade han, hans röst låg och beräknande.

Lily mötte hans blick utan att blinka. "Det gör jag, herr Kane. Jag förstår att detta är ett konvenansäktenskap, inte ett traditionellt. Jag är beredd att uppfylla min roll utan några missuppfattningar."

Alexander lutade sig tillbaka i sin stol, hans fingrar trummade rytmiskt mot skrivbordet. "Varför skulle du vilja ingå i ett sådant avtal? Vad hoppas du få ut av detta?"

Lily tog ett djupt andetag, försökte lugna den virvel av tankar som rusade genom hennes sinne. "Jag har kämpat för att få ekonomin att gå ihop. Detta arrangemang erbjuder mig ekonomisk stabilitet, och jag tror att jag kan uppfylla de ansvar som krävs. Mer än så, jag letar inte efter kärlek eller känslomässig anknytning. Jag är här för att jag vill ha ett bättre liv."

Hennes ord var noggrant valda, men inombords bultade hennes hjärta. Hon hade tyst varit fängslad av honom så länge, men nu var hon tvungen att begrava de känslorna djupt. Detta handlade om överlevnad, inte romantik.

Alexanders ögon smalnade något, som om han anade att det fanns mer i hennes berättelse, men han pressade inte vidare. "Detta kommer att vara ett juridiskt bindande avtal, fröken Evans. Ingen romantik. Bara ett ömsesidigt åtagande att uppfylla villkoren."

"Ja, herr Kane," svarade hon bestämt. "Jag förstår fullständigt. Jag är beredd på det."

Alexander studerade henne ytterligare en lång stund, hans uttryck outgrundligt. Till slut nickade han. "Mycket väl. Om du är redo att gå vidare kan vi fortsätta. Jag kommer att låta de juridiska dokumenten upprättas, och vi börjar processen med att registrera äktenskapet."

Lilys hjärta gjorde ett hopp, men hon tvingade sig själv att förbli lugn. "Tack, herr Kane. Jag är redo att gå vidare."

Med det signalerade Alexander slutet på samtalet. James steg fram för att ta över, lättnad skriven i hans ansikte när han hanterade arrangemangen.

Men när Lily lämnade arbetsrummet var hennes sinne en storm av motstridiga känslor. Hon hade säkrat det hon ville, men nu... nu började verkligheten av vad hon hade gått med på att sjunka in. Hon hade gått in i detta för säkerhet, för en chans till ett nytt liv—men hon kunde inte låta bli att undra: Varför valde Alexander henne?

Och djupare än så: Skulle hon ångra detta?

När Lily stängde dörren bakom sig, lämnades hon med en oroande tanke. Den framtid hon hade kämpat för hade just börjat, men det var inte den framtid hon hade förväntat sig. Och med varje steg hon tog bort från den dörren, kunde hon inte skaka av sig känslan att något mycket farligare väntade på henne.