Kapitel 119: Den slutliga sanningen

(Killians perspektiv)

Jag gick inte långt, mitt sinne var en röra. Jag skrek in i min handflata av frustration och slog i väggen, nästan så att den bucklades.

Jag stod inte ut längre, jag behövde svar och jag ville veta sanningen om vad som hände alla dessa år. Jag kunde inte vänta tills jag avslu...